Matchning

  En viktig pusselbit för ett lyckat resultat 

                                

                                                               

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                              Natalie 17 år                                         Lena 15 år                                   Anna-Karin 16 år

 

 

                                                                 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                              Stefan 14 år                                         Anders 17 år                                      Linus 15 år

 

Hjälp, det flyttar in en tonåring i huset…..

 

Familjen Aspegren är en alldeles vanlig familj, ja eller vad nu en vanlig familj är?

 

Pappa Johan är 43 år och arbetar som konsult på ett dataföretag. Mamma Emma är 41 år och arbetar deltid som personlig assistent. Elin är 15 år och går i nian och hennes lillebror Erik är 13 och går i sjuan. De har även en Labrador som heter Lyran.

 

Familjen Aspegren tycker mycket om att resa. De har en husbil som de gärna kör upp till fjällen med eller ner till kusten. Lyran följer alltid med och det går oftast bra. Emma och Johan trivs med livet. Emma tycker om heminredning och trädgårdsskötsel så det är väldigt fint hemma hos Aspegrens. Johan tycker om matlagning och är expert på viner. Han tycker om att åka runt på vingårdar när de är ute med sin husbil. Elin och Erik trivs även de med livet. Det går bra i skolan och de har både kompisar och fritidsintressen. Elin dansar en gång i veckan och så hänger hon med sina polare. Erik spelar tennis en gång i veckan och så gillar han och spela dataspel på nätet. Man skulle kunna säga att de har en väldigt tillfredställande vardag med vänner, studier, semestrar och fritid.

 

Så här långt verkar ju Aspegrens ha ett nästan perfekt liv, inte sant?

 

En dag vid middagsbordet höjer Erik hastigt blicken.  

 

- Patrik berättade att de ska få en tonåring som ska flytta in hos dem, som inte kan bo hemma, sa Erik.

- Menar du att de ska få en familjehemsplacering? inflikade Emma.

- Ja, det verkar ju jättebra. Patrik får en storebrorsa och så får familjen betalt för att han ska bo hos dem, sa Johan.  

- Kan inte vi ta emot en tonåring, jag vill ha en brorsa, de kan ta Elin istället? sa Erik.

 

Nu är det så att mamma Emma tycker att det är lite tomt hemma på dagarna när barnen är borta, så hon har faktiskt funderat på att ansöka om att få bli familjehem. Sagt och gjort, behovet av familjehem var stort och Aspegrens ansågs som en idealisk familj efter registerutdrag, utredningar och informationsmöten.

 

Efter en tid så fick familjen, genom sin konsulent, information om 17-åriga Natalie som behövde ett familjehem. Natalie, bodde på ett HVB-hem pga. av att hennes föräldrar inte klarade av henne. Hon hade dessutom straffat ut sig från flera andra familjehem.

Kommunen bedyrade att det säkert skulle gå bra och att familjen, om det behövdes, skulle få extra hjälp med att stötta Natalie. Familjen pratade igenom det hela och alla förstod att det skulle innebära omfattande omställningar och ta mycket tid och energi i anspråk. Mamma Emma tänkte att det var bra att hon nu kunde vara hemma på heltid, vilket var kravet från kommunen. Barnen, som var positiva och nyfikna på Natalie, hjälpte till att ställa i ordning hennes rum.

 

När dagen för inflyttning var kommen så hade familjen städat och gjort fint i huset och Emma hade bakat bullar för att Natalie skulle känna sig välkommen. Alla var glada och förväntansfulla och köksbordet var dukat med saft och de nybakade bullarna. Plötsligt knackade det på dörren. Johan öppnade glatt dörren men backade snabbt tillbaka när gästerna ohämmat marscherade in genom dörren. Först kom en tjej med långt, ljust och stripigt hår. Hon hade piercing i näsan och läppen, svart skinnjacka och slitna jeans. Efter henne kom en långsmal tjänsteman från kommunen.  

​- Välkommen hit! sa Johan med varm röst.

Natalie kastade en snabb blick mot Erik.

- Flytta på dig din lilla skit, sa Natalie.

Erik tittade på mamma Emma med tårar i ögonen och sprang raskt iväg till sitt rum.

Natalie blängde på alla som stod i hallen och såg nöjd ut. Hon hade lyckats agera på ett sätt som gett den reaktion hon önskade sig. Emma försökte ignorera Eriks sårade känsla.

- Kom och titta på ditt rum så kan du få packa upp lite, sa hon med mild stämma.

Lyran sprang fram till Natalie, viftande med svansen och hoppade upp mot hennes ben. Natalie knuffade snabbt bort Lyran.

- Blää. Vilken äcklig hund! Och fan, om jycken hårar ner mina jeans, då får ni pröjsa!  

Natalie klev rätt in i huset utan att ta av sig varken skor eller ytterkläder. Hon gick förbi Elsa utan att ens titta åt hennes håll. Natalie följde efter Emma med raska steg för att inspektera rummet.

- Hit med en askkopp eller vill ni att jag ska aska på golvet? sa Natalie med hög röst.

Familjen tittade desperat på varandra och insåg i det ögonblicket att detta inte alls var hur de hade tänkt sig…

 

 

Kommentarer till texten:

 

Så här kan det gå om en ambitiös och kärleksfull familj, utan erfarenhet och stöd från ett familjehemsföretag, tar emot en svår tonåring som tidigare varit utsatt för tvångsomhändertagande och svek från samhället. En person som Natalie har stora möjligheter till att utvecklas under förutsättning att hon får rätt stöd och omsorg som leder till trygghet, tillit och ökad självkänsla.

 

Familjen Aspegren är ett alldeles utmärkt familjehem. De har alla förutsättningar för att lyckas med att stötta en ungdom som Natalie. Det som saknas i Aspegrens fall är ett omfattande stöd från ett familjehemsföretag likt Doceo Omsorg. I det ovan beskrivna fallet skulle Doceo ha hjälpt familjen att förbereda sig grundligt inför ankomsten av Natalie. Danran skulle ha inhämtat information om den tilltänkta ungdomen så att familjen kunnat förbereda sig mentalt för den nya situationen. Doceo skulle ha gett familjen olika verktyg för att hantera situationer likt de ovan beskrivna. Doceo skulle dessutom ha deltagit vid planeringen av första mötet för att minska risken för sårande konfrontationer.  Doceo skulle på samma sätt varit med vid första besöket och agerat tolk-stötdämpare mellan Natalie och familjen.

 

Dessutom skulle Doceo ha hjälpt Natalie att förbereda sig inför flytten till familjen. Doceo hade tillsammans med Natalie gått igenom de förberedande dokument som hjälper till vid förändringar som en flytt innebär. Allt skulle följa den röda tråd som finns i Doceos arbetsmodell, Doceo-Modellen.

 

Att stödja en person som Natalie, som har så omfattande omsorgsbehov, kräver stor kunskap. Förutom kunskap krävs en specifik fingertoppskänsla, förståelse och acceptans. De som hjälper måste förstå att inledningsvis kan umgänget vara mycket tumultartat och stökigt innan det omvandlas till något positivt, lugnt och utvecklande. Det är viktigt att de som hjälper anpassar kraven efter individen och förstår att utveckling tar tid och går inte att skynda på.